ARTIKEL

Digitalisering och Internet of Value

Human IT - Digitalisering Och Internet Of Value

Begreppet Internet of Things (IOT), eller Sakernas Internet som det svenska begreppet är, känner nog de flesta till. Att koppla upp olika typer av utrustning som kan nås via nätet. Denna trend har satt ordentlig fart på digitaliseringen. Att koppla upp utrustningen i sig är kanske inte det viktigaste men de förändringar av arbetssätt som uppkopplingen medför skapar stora möjligheter till effektiviseringar och förbättringar.

Har du åkt en Uber-Taxi eller har du en smartphone med många appar som servar dig med funktioner? Då är du en del av Internet of Value, värdet från uppkopplade funktioner. Digital Transformation blir allt viktigare. Lars Wendestam, senior Business Consultant på Human IT, beskriver Internet of Value, med bidrag från Markus Närenbäck.

Traditionellt har en biltillverkare byggt en bil av 100 000 komponenter från kanske 5 000 leverantörer. Till stora delar sker det på samma sätt idag men tänk att kanske 10 procent av komponenterna nu helt eller delvis levereras via internet som tjänster och då drastiskt ökar de tjänster du kan få via din bil. Detta innebär att bilen under sin livstid kommer öka sitt levererade värde till dig som inte längre ”bara” är kopplad till förmågan att transportera individer.

Våra smartphones är ett tydligt exempel på detta där telefonen i sig är en ingenjörsmässig prestation med sin processor, skärm, OS etc. Till och med apparna i telefonen har ett begränsat värde om de inte kan koppla upp sig och leverera tjänster som produceras någon annanstans. Internet of Things (IOT) är ännu i sin linda. Samtidigt börjar nu begreppet ”Internet of Value” att dyka upp. Värdenas internet! Vad innebär nu detta?

Bakgrund till Internet of Value – Digitala pengar

Bakgrunden till Internet of Value går tillbaka till 2009 då den digitala valutan Bitcoin skapades. Idén med digitala pengar var inte ny, men Bitcoin fick ett genomslag som få kunde ana. Den blev betraktad som en valuta som alla andra och det uppstod växlingskontor där kunderna kunde växla in Bitcoins mot andra valutor. Samtidigt började valutaspekulationer som medförde att Bitcoins snabbt steg i värde.

Diskussionen om Bitcoins handlade inledningsvis mest om dess legitimitet. Vem styr över den? Kommer den att förbjudas som betalningsmedel av olika länders riksbanker? Är det en valuta för den svarta ekonomin?

Egentligen är detta inte speciellt konstigt. De flesta av oss har tillgång till digitala värden som inte består av direkta pengar, som exempelvis bonusprogram där du kan samla poäng på livsmedelskedjor, flygbolag, hotell etc. När jag handlar får jag förutom varan eller tjänsten ett antal poäng som skapar ett värde som jag senare kan använda för att köpa produkter eller tjänster. I grunden är det kanske att betrakta som någon form av rabatt som jag som konsument får på ursprungsvaran och som återbetalas som poäng.

Värdet av dessa poäng bestäms av det företag som delar ut dem. För att till exempel få tillgång till en fri övernattning på Scandic Hotels krävs oftast cirka 30 000 poäng. Om vi för enkelheten i beräkningen antar att en övernattning kostar 900 kronor, blir kursen i så fall att 1 poäng är värd 3 öre. På samma sätt skapar andra företag sina regler för vad poängen är värda. Det har också uppstått samverkan mellan olika poängsystem, där det exempelvis går att konvertera COOP-poäng till SAS-poäng enligt vissa regler.

Just förmågan att säkert kunna betala över internet utan en tredje part eller leverantörskopplade ”valutor” har ibland varit begränsande för värdeskapandet i kontexten av Internet of Value.

Bakomliggande tekniken avgörande

På Fintech den 16 november 2016 berättade vice riksbankschefen Cecilia Skingsley om Riksbankens tankar om att ge ut en e-krona. Kanadas motsvarighet till Riksbanken försökte 2012 skapa en egen digital valuta kallad ”Mintchip”, som värdemässigt kopplades till den kanadensiska dollarn. Projektet med Mintchip är numera nedlagt. Anledningen var att de missade hela den bakomliggande tekniken som Bitcoin byggde på. Det är nämligen denna som är så intressant, inte Bitcoin-valutan i sig.  Tekniken bakom kallas för Blockkedjor (Block Chains) och det är kring denna som hypen Internet of Value rör sig.

Hur Riksbanken tänker sig tekniken bakom beskrivs inte ytterligare men Kingsley jämför utvecklingen med bland annat den förflyttning Sverige gjorde när aktiebreven ersattes av ett kontobaserat värdepappersystem (VP-systemet) 1991. Jag var själv med i detta projekt och gjorde bland annat systemdesignen på nyemissionssystemet som är ett delsystem inom VP-systemet. Det har dock hänt en del med teknikutvecklingen sedan dess och en reflektion är, vilket Skingsley är inne på, att tänka bredare än bara e-kronor. Att hitta ett sätt att kunna tillåta olika typer av digitala värdepapper i samma teknikplattform.

Distributed ledgers

En bärande del i Bitcoin-valutans grundstruktur är att den har ett distribuerat värde. För att enkelt förstå det hela säger vi att om du har 1 000 kronor i kontanter i din plånbok är dessa pengar distribuerade. Du har tagit ut dem från ditt konto på banken och tar själv eget ansvar för att förvara dem säkert. Om du tappar bort din plånbok är pengarna antagligen förlorade. Det är den risk du tar med kontanter. Det är du som ägare som kontrollerar vad du vill göra med dem och om någon annan tar kontroll över dem otillbörligt är det väldigt lite du som rättmätige ägare kan göra åt det. Jovisst du kan polisanmäla det men du behöver ändå bevisa att pengarna är dina. Detta är dock ett risktagande som varit den bärande grunden för all typ av handel.

Att använda mynt som betalningsmedel går tillbaka till 700-talet f.Kr. Ursprungligen då kopplat till värdet av den metall som använts. Att använda ett betalningsmedel som direkt kan utgöra basen för att en köpare och en säljare kan utbyta varor eller tjänster är något grundläggande i vårt samhälle. Därav är det kanske inte så konstigt att försöka etablera samma grundprinciper när det gäller betalningar som sker över nätet.

Dyrt att hantera fysiska pengar

Här har vi dock alla vant oss via en annan betalningsmodell. Eftersom vi inte kan lita på något betalningssystem har vi valt att låta en tredje part garantera att den digitala betalningen sker korrekt. Enligt svensk handel sker idag 80 procent av alla betalningar med kort. Sedlar och mynt håller på att avskaffas. Ändå väljer Svenska Riksbanken att byta ut alla svenska mynt och sedlar.

Att byta ut sedlar är väl en sak, detta har gjorts med jämna mellanrum, men storleken på enkronan har aldrig förändrats sedan kronan infördes 1873. Nu får vi börja vänja oss med en ny enkrona som är mindre, lättare och kopparfärgad. Trots byte av fysiska mynt och sedlar, sker volymen av betalningstransaktionerna ändå elektroniska, där banker, kortföretag och tredjepartsaktörer på olika sätt garanterar transaktionen mellan köpare och säljare.

Detta är givetvis tryggt och säkert på många vis, men tredjepartsaktören gör givetvis inte detta gratis. Genom att ta ut en procentuell avgift på transaktionens belopp skapar tredjepartsaktören sina intäkter. Är detta rimligt? Ja, en del tycker det medan andra inte håller med.  Det har också blivit dyrt att hantera fysiska pengar. Idag skyr de flesta banker hanteringen av kontanter. I grunden måste tredjepartskostnaden ändå läggas på den produkt eller tjänst som byter ägare. Att därför hitta en lösning som går tillbaka till våra grundläggande principer för handel mellan två parter blir intressant. Om vi också ser oss runt i världen är det inte överallt som du kan lita på en tredjehandspart.

Din digitala plånbok

Grundprincipen bygger på att de värden som vi som individer bär på oss, också är det som du närmast kan förlita dig till att du äger. Därav att tanken med att kunna skapa en distribuerad ”digital plånbok” som du har tillgång till i din mobiltelefon, eller annan digital utrustning är av stort intresse. Denna ”digitala plånbok” behöver då inte nödvändigtvis bara innehålla digitala pengar, utan du kan tänka dig andra värden. Det skulle kunna vara värden som gäller fast och rörlig egendom, pantbrev, finansiella instrument som aktier etc. Den skulle också kunna innehålla helt andra typer av värden som t.ex., röstkort till val, eller patientjournaler. Vad vi kan använda en distribuerad reskontra till är mångfasetterat. Det öppnar också upp för att IT-system som stödjer de digitala lösningarna skall vara utformade på ett helt nytt sätt.

Blockkedjetekniken

Vad är då blockkedjor för något? Enkelt uttryckt en mekanism som säkerställer ordningen över de transaktioner som sker innanför den digitala händelsekedjan. En grundläggande förutsättning för digitala transaktioner utan mellanhänder är att du inte kan spendera dubbelt. För att förklara detta går vi tillbaka till den tid då bankernas uttagsautomater ännu inte var uppkopplade. Genom att gå runt på olika fristående bankautomater kunde du ta ut mer pengar än vad som fanns på kontot. När alla transaktioner kom in blev kontot givetvis övertrasserat, men individen som tagit ut pengarna i automaterna hade dem nu fysiskt utan att ha rätt till dem. Givetvis olagligt och eftersom personen gick att identifiera via kontot, kunde banken i efterhand agera och vid behov lagsöka denne.
På internet är det inte lika lätt att identifiera den som försökt spendera dubbelt, utan systemet i sig måste därför förhindra det. Blockkedjorna gör detta. En transaktion blir först godkänd när den ingår i ett accepterat block. Genom att göra krypterade hänvisningar till block som ligger före och efter, kan kedjan inte brytas. En transaktion som kommer in senare blir därmed inte insläppt i kedjan över godkända transaktioner.

Nya begrepp och koncept

En ”digital plånbok” för Bitcoin-valutan innehåller inget saldo. Istället består den av i blockkedjor garanterade transaktioner. Äger du 25 Bitcoins och köper något för 1 Bitcoin skapas en transaktion där du skickar iväg 1 Bitcoin till en ny ägare och 24 åter till dig själv som icke spenderade. När sedan nya block skapas där dessa transaktioner ingår blir transaktionen validerad. Tekniken med att skapa nya blocks kallas för ”Mining” och den digitala plånbok där värdena lagras utgörs av en distribuerad databas.

Vi behöver således förhålla oss till ett antal nya begrepp och koncept för att förstå möjligheterna med Internet of Value. Bland dessa märks bland annat följande:

  • Block Chains (Blockkedjor)
  • Distributed ledgers (Distribuerade reskontror, digitala plånböcker)
  • Distributed Databases/ Distributed Storage (Distribuerade databaser/lagring)
  • Smart Contracts
  • Mining (Skapa block)
  • Begrepp som berör kryptering såsom Public & Private keys, Hashing, Merkle Tree m.fl.

Nya lösningar baserat på blockkedjetekniken

Blockkedjetekniken har öppnat upp för att antal olika initiativ kring Internet of Value. Kanske föga förvånande är att banker och finansinstitut är några av de mest pådrivande. Givetvis skapat av det faktum att detta är en teknik som skulle kunna förändra fundamentet för det egna existensberättigandet.  Enkelt uttryckt, om det inte finns behov av mellanhänder vid finansiella transaktioner, varför behövs då banker och andra finansinstitut? Att vara en part som enbart lånar ut pengar är något som idag bara är en liten bråkdel av bankernas tjänster.

Utforska teknikens nya möjligheter

Alla banker står inför samma utmaningar vilket medfört att de gått samman för att gemensamt utforska den nya teknikens möjligheter och skapa ny digital finansiell infrastruktur som gör att de kan behålla sitt grepp som tredjepartsaktör. Bland gemensamma initiativ märks bland annat Corda(3), som är en ny plattform utvecklad av företaget R3CEV.

Men även inom andra branscher utanför det finansiella uppstår möjligheter med den nya tekniken. Ett sådant är Hyperledger(4) initierat av Linux Foundation. Inom Hyperledger finns arbetsgrupper inom olika branscher, till exempel inom Healthcare vilket skulle kunna leda fram till lösningar som omfattar exempelvis hantering av patientjournaler.

Ethereum(5) är ett open-sourcebaserat initiativ och syftar till att kunna skapa egna lösningar för så kallade ”Smart Contracts”, baserat på en infrastruktur som bygger på samma grundprinciper som Bitcoins. Det vill säga att kunna använda Etherum som en plattform för att konstruera egna lösningar baserat på en distribuerad lagring och säkerställd kontroll av innehållet i dessa distribuerade databaser via blockkedjetekniken.

Framtiden

Att veta var denna teknologi kommer att ta oss är svårt att sia om. Dock är det få koncept som på så kort tid fått så stor genomslagskraft och kunnat samla ihop så många världsomspännande företag och organisationer för att utveckla nästa generation av internet. Vad vi kan förvänta oss är att framtida IT-system behöver konstrueras på ett helt nytt sätt där individen som i någon form ”äger” det slutliga innehållet också skall göra detta genom att ha kontroll över det digitalt.

Vad borde Sverige göra?

Ja, vad som kanske framgår av ovanstående beskrivning är att det är på gång ett paradigmskifte gällande lösningar som levereras över nätet. I Sverige diskuteras det just nu om miljardsatsningar på annan infrastruktur som exempelvis höghastighetståg. Hur vore det att satsa några kronor på svensk IT-infrastruktur?

Om jag skulle lägga fram några förslag till vår IT-minister vore det att:

  • Etablera en svensk grundplattform för en distribuerad blockkedja till svenska modeborgare. Låt oss för enkelhetens skull kalla det för ”Swedchain”.
  • Denna svenska blockkedja skulle därefter kunna användas till flera olika lösningar som exempelvis:
    • Bärande infrastruktur för e-kronor
    • Ett digitaliserat system för egendomar
    • Ett digitaliserat bolagsregister
    • Ett digitaliserat valsystem
    • Ett landsomfattande patientjournalsystem

Listan kan göras längre. Detta är bara början!